Nederländerna - ett ständigt looserlag i VM-finaler

Holland, eller Nederländerna som landet egentligen heter har genom åren fostrat en lång, lång rad med världsspelare. Från den store Johann Cruyff på 70-talet (somliga anser att han är den bäste spelaren någonsin) vidare Marco Van Basten, Ruud Gullit, Frank Rijkaard, Dennis Bergkamp fram till dagens stjärnor som Robin Van Persie och Arjen Robben. Nederländerna är ett lag som ofta går långt men har svårt att räcka ända fram. Man är det enda land som deltagit i tre VM-finaler utan att vinna.

·       1974. Final mot Västtyskland i München. Cruyff, Arie Haan, Johan Neeskens,  Rob Rensenbrink mot Franz Beckenbauer, Gerd Müller, Sepp Maier och Wolfgang Overath. Man tog ledningen mycket snabbt efter att Cruyff blivit fälld i straffområdet. Arie Haan dunkar in ledningsmålet. Men "Der Nationalmanschaft" är inte kända för att ge upp i första taget. Som så många gånger före före och efter kämpar man sig tillbaka och innan halvtid har man vänt till 2-1. Målskyttar är Paul Breitner på straff och målsprutan Gerd "Der bomber" Müller. Resultatet står sig matchen ut.

·       1978. Ny finalförlust mot värdlandet, denna gång Argentina. Cruyff har tackat nej till landslagspel annars är stommen från 1974 kvar. Inför en fanatisk hemmapublik gör Mario Kempes 1-0 efter knappt 40 minuters spel. I andra halvlek tvingars Argentina tillbaka alltmer. Backen Naninga nickar in kvitteringen och med bara någon minut kvar skjuter Rensenbrink ett skott i stolpen... Matchen går till förlängning. Mario Kempes som vinner skytteligan med 6 mål ökar på till 2-1 innan högeryttern Daniel Bertoni punkterar matchen med 3-1.

·       2010. Utan skönspel (vilket inte uppskattas hos många landsmän, inklusive Johann Cruyff) tar man sig till final för tredje gången nu mot Spanien. På vägen har man emellertid slagit ut bland annat Brasilien och Uruguay. Matchen är ful med en utvisning och 14 varningar. Man har flera gånger bra chanser att ta ledningen men även denna match går till förlängning och ännu en gång drar Nederländerna det kortaste strået. Andres Iniesta gör matchens enda mål med bara 4 minuter kvar av förlängningen

I detta VM har Nederländerna hamnat i en mycket tuff grupp med Spanien, Chile samt Australien (OK, sistnämnda bör inte orsaka några problem). Man inleder mot Spanien 13 juni. En riktig höjdarmatch och en repris på VM-finalen 2010.

Fotbolls VM och politik

Idrott och politik hör inte hop hör man väldigt ofta. I den bästa av världar skulle det vara så men exemplen på motsatsen är så oändligt många att jag bara blir trött av att höra sådant struntprat. Fotbolls-VM är givetvis inget undantag. Här kommer ett axplock där politik och VM i fotboll definitivt blandats ihop.

·       VM 1930. Uruguay vann den första VM finalen mot Argentina med 4-2. Guldet ledde till stora politiska spänningar mellan länderna och Uruguays ambassad i Buenos Aires stormades.

·       VM 1934. Benito Mussolinis Italien var arrangör och fascistdiktatorn utnyttjade givetvis tillfället för egna syften. Han fick som han ville. Italien tog sitt första VM guld. En "uppvärmning" av politisk propaganda inför OS i Berlin 1936.

·       1969. Det s.k. "fotbollskriget" mellan Honduras och El Salvador. I bakgrunden fanns stora politiska motsättningar mellan länderna och när El Salvador slog ut Honduras inför kvalet till VM 1970 blev det "ursäkten" från Honduras att starta fullskaligt krig mot grannlandet. Det hitills mest makabra exemplet på vad som kan hända när fotboll och politik blandas.

·       1960 till 80-talet. En lång rad länder i Latinamerika styrs av militärjuntor som utnyttjar fotbollen för egna syften. Längst går militärdiktaturen i Argentina inför hemma VM 1978 som man också vann. Den turnering där det hitills förekommit mest hot om bojkotter.

·       VM 1998. Inbördeskrig i Algeriet. Stor rädsla för terroristdåd iscensatt av terrorister från Algeriet som man befarade ville öppna en "ny front" i  den forna kolonialmakten. Frankrike vann VM och högerextremister förklarade att det var "inget riktigt franskt lag" som vann guldet eftersom många av spelarna var födda i f.d. kolonier eller hade föräldrar som invandrat.

·       VM 2014. Alla räknar med stora protestdemonstrationer under VM där missnöjet är stort mot regeringen som satsar ca 100 miljarder kr(!) på att arrangera VM samtidigt som Brasilien har enorma sociala problem.

    Framtiden då? Om fyra år går VM i Ryssland. Putin fick arrangera Vinter-OS i år. Alla vet vilka diskussioner det var om det. 2018 ska man arrangera det allra största - Fifa World cup. Räkna kallt med att det kommer bli det mest politiserade världsmästerskapet hitills. 2022 är VM tänkt att gå i Qatar. Beslutet att ge arrangörsskapet till den stenrika men diktatoriska landet vid Persiska Viken har kritiserats från dag 1.

Diego Armando Maradona - den störste

Jag blir nästan förbannad när jag hör att folk påstår att det funnits bättre spelare än Maradona

 Glen Strömberg

När det talas om vem som är den bäste spelaren genom tiderna säger de flesta Pelé eller Maradona. Det går också att spåra en viss generationsklyfta här, där de äldre håller på Pelé och de yngre på Maradona. Själv röstar jag på Maradona.Diego Armando Maradona föddes 1960 i Argentinas huvudstad Buenos Aires och som så många andra växte han upp under fattiga förhållanden.

Maradona var en offensiv mittfältare. En typisk "nummer 10 spelare" som trivdes bäst i en fri roll mellan anfall och mittfält. Han debuterade i Argentinska ligan som 16 åring och spåddes en lysande framtid. Han var mycket besviken när han som 17 åring inte blev uttagen i landslaget till VM 1978 som Argentina vann. I VM 1982 blev dock ett magnifikt Brasilien för svåra (1-3) och Maradona själv blev utvisad.

I VM 1986 fick dock Maradona sin stora revansch. Han ledde Argentina tillandets andra VM guld och alla var eniga om att han var turneringens i särklass bäste spelare. Ingen spelare har någonsin dominerat ett VM som Maradona gjorde då, han förde nästan på egen hand ett på pappret ganska svagt Argentinskt landslag till VM guld. Han gjorde 5 mål och spelade fram till lika många.

Mest berömd är givetvis kvartsfinalen mot England. Maradona gjorde båda målen, det första med hjälp av ena handen. Det andra var ett magiskt solnummer, en dribblingsraid över drygt halva planen där han dansade förbi 5 spelare samt målvakten Peter Shilton. Det har blivit utsett till århundradets mål. I finalen mot Västtyskland hade tränaren Franz Beckenbauer beordrat dubbel markering men Maradona kunde ändå avgöra finalen med en genial framspelning till Jorge Burruchaga som gjorde 3-2

Målet mot England

VM 1990 ledde Maradona återigen sitt lag till final men den här gången blev det förlust mot Västtyskland (0-1). Maradonas sista stora framträdande var VM 1994. De 2 första matcherna bjöd den nu snart 34 årige Maradona på magiskt spel och ett nytt VM guld verkade vara inom räckhåll. Men så visade det sig att han tagit en otillåten substans. Avstängning och utan sin i särklass bäste spelare blev Argentina utslaget i åttondelsfinalen mot Rumänien.

Om man ska jämföra Maradona och Pelé går det definitivt och argumentera för att Pelé var mer komplett. Maradona var t.ex. mer enfotad (vänster) och dålig på at nicka (delvis p g a att han bara är 166 cm lång). Men han hade en speluppfattning teknik och passningsskicklighet som gjorde att han på egen hand kunde göra egna laget minst en klass bättre än vad de varit annars. Alla experter är eniga om att Argentina aldrig vunnit VM utan Maradona. När Napoli köpte honom 1984 hade man aldrig vunnit någonting. Med Maradona i laget vann man ligan 2 gånger, italienska cupen 1 en gång och Uefacupen en gång

Hade Pelé haft samma förmåga att göra sitt eget lag en eller flera klasser bättre? Det ärligaste svaret måste bli att ingen vet. En sak kan man i alla fall säga med 100 % säkerhet. Pelé var aldrig i närheten av att vara så viktig för sitt landslag som Maradona var. VM 1962 är beviset på det. Pelé skadade sig tidigt men vann  guldet relativt lätt ändå ..

När får vi se en spelare som Maradona igen? Av dagens spelare har Leo Messi störst chans. Men till skillnad från Maradona har han hitills inte visat att han själv kan göra ett lag mycket bättre. Det gör Maradona till den bäste spelaren som någonsin funnits.

Brasilien - drömlaget som inte vann VM 1982

Säg Brasilien VM 1982 och alla fotbollsälskare drömmer sig tillbaka till ett lag som spelade en makalöst vacker och underhållande anfallsfotboll. Man vann visserligen inte VM men är för alltid ihågkommet som en av det brasilianska landslagets verkligt klassiska upplagor. När turneringen gick av stapeln var jag bara sex år men minns ändå ren hel del från turneringen. Mitt fotbollsintresse har jag "ärvt" från min pappa och Brasiliens VM lag 1982 bidrog definitivt till att jag 32 år senare älskar den här sporten.

Stommen i detta fantastiska lag utgjordes av superstjärnan Zico, ofta kallad "den vite Pelé" och då ansedd som världens bästa spelare. Vidare fanns där mittfältsgiganterna Sócrates och Falcao, hårdskjutande vänsteryttern Eder och offensive vänsterbacken Junior. Bara spelarnas namn lät jättehäftiga, att det bara var artistnamn begrep jag ju inte då.

Man dansade sig igenom de tre gruppspelsmatcherna med målkvoten 10-2 och efter det fanns nog ingen expert som inte trodde på VM guld för selecaó. Mitt första minne av laget är andra gruppspelsmatchen mot Skottland (seger med 4-1). I första halvlek får man en frispark 23-24 meter från målet. Zico tar hand om den och skjuter en fantastisk frispark upp i målvaktens vänstra kryss, ren magi!

Zico-s frispark

I detta VM spelades ett andra gruppspel med fyra tre lagsgrupper, Brasilien hamnade i en supergrupp ihop med Argentina och Italien. Argentina avfärdas ganska enkelt med 3-1. I första halvlek får man en frispark, uppemot 35 meter från målet. Eder tar sats och skjuter den kanske hårdaste frispark jag sett. Jätteskottet går via målvakten Ubaldo Fillols fingrar  i ribbans underkant och ner på mållinjen men Zico är framme och slår in returen. SVT legenden Arne Hegerfors som kommenterar matchen konstaterar "en våldsam projektil från Eder, han rammar ribban". I andra halvleken gör man 2-0 och 3-0. 2-0 målet kommer efter ett mönsteranfall och en euforisk  Arne Hegerfors utropar att "det går inte att spela bättre än så här".

Eder-s frispark

Och så kommer då matchen mot Italien som besegrat Argentina med 2-1. Brasilien är givetvis storfavoriter men mot alla odds vinner Italien med 3-2 efter att Paulo Rossi gjort 3 mål. Brasilien utslaget efter vad många anser är den bästa VM-matchen någonsin.

Hur kunde man förlora? Till att börja med gör Italien givetvis en jättematch, Brasiliens svaga punkt är utan tvekan försvaret och åtminstone 2 av målen tillkommer efter dåligt försvarsspel. Vidare tror jag man också underskattade italienarna en del som så småningom vinner VM-guld. Och sen är ju det ju också faktiskt så att i fotboll är det inte givet att det bästa laget alltid vinner vilket gör spelet så fascinerande.

Superlaget som tränades av Telé Santana och som hatade defensivfotboll  vann inte ens en medalj, däremot en hel fotbollsvärlds hjärtan. Arne Hegerfors skriver i boken  Fotbolls VM-s historia att många kände att VM "dog" när Brasilien försvann. Laget räknas allmänt som ett av de bästa som någonsin  funnits, hade man vunnit VM hade det av många troligen rankats etta. Och hemma i Brasilien är  man, trots att det inte ens blev en bronsmedalj ett av de mest älskade. faktiskt mycket folkkärare än det lag som 12 år senare vann Brasiliens fjärde VM-guld. Man menade att Zico & CO  visat världen hur "riktig fotboll" ska spelas,  "O jogo Bonito" (det vackra spelet)

Spanien - de ständiga förlorarna som blev bäst i världen

Primera division, den hösta divisionen i den spanska ligafotbollen har ända sedan 1950-talet räknats bland världens bästa. En lång rad av världens bästa spelare har haft och har sin klubbadress i Spanien. De två jätteklubbarna Real Madrid och FC Barcelona har tillsammans vunnit Champions League 14 gånger. Landslaget, La Roja var däremot under lång tid ett stort sorgebarn. Stjärnspäckade lag men som aldrig lyckades i stora mästerskap. Efter VM 2006 var det bästa resultatet en fjärdeplats, år 1950. Man vann visserligen EM 1964 men det var allt man kunde visa upp i guldskörd i VM och EM.

Sen kom EM 2008. Förbundskaptenen Luis Aragones satsade på att bygga ett lag runt de största stjärnorna i Barcelona med ett likartat spelsätt. Och det betalade sig. Man gick till final där Tyskland besegrades med 1-0. Förbannelsen i stora mästerskap var bruten.

Man gick igenom kvalet till VM 2010 utan problem och nu var man klara favoriter att vinna med världsstjärnor som Xavi Hernandez, Andres Iniesta, Sergio Ramos Iker Casillas , David Villa mfl. Turneringen inleddes visserligen skakigt men nu stod man pall för favorittrycket. 11 juli 2010 besegrades Nederländerna med 1-0. Nu var Spanien äntligen världsmästare.

2012 försvarade Spanien sin Europatitel och kommer således till VM både som regerande värld och Europamästare. Nu ska man försöka vinna det fjärde stora mästerskapet i rad, ingen har klarat av det innan, blir Spanien först?

Tittar man på papperet så finns självfallet kapaciteten att klara av det. Truppen är fylld med världsspelare som kämpat ihop under många år.  Och landslaget som tycktes ha en evig "loosersstämpel" på sig har blivit riktiga vinnare. Samtidigt finns det en sliten klyscha i fotbollen som säger "att traditionens makt är stor".  Många gånger stämmer det faktiskt. När Iniesta, och alla de andra gör sin första match 13 juni har man bland annat följande statistik som talar emot dem:

·       Inget lag från Europa har någonsin vinnit VM när det spelats i Nord eller Sydamerika

·       Inget lag har lyckats vinna VM-guld 2 gånger i rad sedan Brasilien vann 1958 och 62

·       Det har visat sig vara extremt svårt att vinna 2 VM som landslagstränare. När Vicente Del Bosque gör ett försök ska han lyckas med något ingen lyckats med sedan 1930-talet.

Statistiken till trots, laget är så bra att Spanien har goda förutsättningar att lyckas med något ingen gjort på 52 år.

Zinedine Zidane - Frankrikes bäste någonsin

En i stort sett enig expertis anser att den offensive mittfältaren från Marseille (född 1972) är en av de bästa spelarna någonsin. Efter VM 1994 har  jag inte sett en enda spelare som varit bättre än den store "Zizou", inte ens Leo Messi (som till skillnad från Zidane aldrig varit alls lika bra i landslaget som i sitt klubblag Barcelona). Under ett helt decennium 1996-2006 var han världens bäste eller bland de allra bästa spelarna på jordklotet, tre gånger utsågs han till världens bäste (1998, 2000 och 2003) Zidanes spelstil kännetecknades av elegans, fantastisk teknik, spelförståelse och en otrolig förmåga att täcka bollen. Han var också en mycket skicklig frisparksskytt. Kort och gott en artist över det vanliga.

Zinedine Zidane är son till immigranter från Algeriet och han växte upp under fattiga förhållanden i Marseille. Han blev ett stort namn i fransk fotboll under tiden i Bordaux 1992-96 men det var efter flytten till Juventus 1996 som han slog igenom internationellt. I Juventus vann han ligan 1997 och 98 och 2001 betalade Real Madrid den oerhörda summan 75 miljoner euro till Juventus, det var världsrekord fram till 2009.i Juventus hade Zidane misslyckats med att vinna Champions League men redan efter ett år som Real spelare fick han sin efterlängtade Champions Leaguetitel. Han avgjorde själv finalen med ett fantastiskt volleyskott.

I landslaget ledde Zidane Frankrike till sitt första VM guld 1998. Han gjorde 2 mål i finalen och utsågs för första gången till världens bästa spelare. Två år senare vann Frankrike EM.  Zidane var återigen turneringens bästa spelare och han blev utsedd till världens bästa spelare för andra gången.

Zidanes sista stora framträdanden var VM 2006. Formkurvan hade sista året börjat peka neråt men när det var dags för utslagsmatcher i VM visade Zidane en sista gång vilket geni han var. Han var den odiskutabelt bäste spelaren på planen i åttondels, kvarts och semifinalen. Jag minns särskilt kvartsfinalen mot Brasilien (som  Frankrike vann med 1-0) där han fick Brasiliens megastjärna Ronaldinho att framstå som en ganska ordinär spelare. Men Zidane fick ändå inte det perfekta avslutet på karriären. Frankrike förlorade som bekant finalen  mot Italien men det som fick i särklass mest uppmärksamhet var Zidanes brutala skallning mot Marco Materazzi. Givetvis rött kort direkt. Skallningen utlöstes antagligen av grova verbala påhopp från Matterazzis sida.

 Den enda konkurrenten Zidane har som den bäste franske spelaren någonsin är Michel Platini som efter Maradona troligen var 80-talets största fotbollsstjärna. F.n. jobbar Zidane som assisterande tränare i Madrid.

Pelé - den ende spelaren som blivit världsmästare tre gånger

Han föddes 1940 och heter egentligen Edson Arentes Do Nascimento men fotbollsvärlden och många även icke fotbollsintresserade känner honom under hans artistnamn- Pelé. Pelé torde vara den mest berömda fotbollsspelaren igenom tiderna, han är tidernas mest berömde brasilianare och många anser att han är den bäste spelaren som någonsin funnits. Själv rankar jag visserligen Maradona som etta, hans främsta konkurrent om titeln är enligt mig Pelé.

Ingen annan spelare har vunnit 3 VM-guld. Pelé behärskade det mesta. En gudomlig teknik och spelförståelse, han sköt bra med båda fötterna, han var en utmärkt frisparskytt och gjorde massor med mål.

Pelés  stora internationella genombrott kom i Sverige VM 1958. Blott 17 år gammal hade förbundskaptenen Vicente Fiola tagit med honom i truppen.  Och han gjorde ingen besviken. På blott 3 matcher kvartsfinal t.o.m. final gjorde han hela sex mål, varav 2 i finalen. En ny superstjärna var född.

Fyra år senare vann Brasilien och Pelé sitt andra VM-guld. Han skadade sig  dock tidigt, istället var det den gudomlige högeryttern Garrincha som ledde laget till guld. VM 1966 blev dock ett totalfiasko för Brasilien, utslagna redan i gruppspelet och Pelé blev ännu en gång skadad.

1970 kom dock den stora revanschen. Bortsett från Pelé var Garrincha och de andra hjältarna från guldlagen 1958 och 62 var borta. Men en ny grupp med superspelare hade tagit deras plats som t.ex. spelgeniet Tostao och den "nye Garrincha",  Jairzinho.  Brasilien vann sitt tredje VM-guld med ett lag som många anser vara det bästa fotbollslag som någonsin funnits. I en magnifik uppvisning i finalen besegrades Italien med 4-1. Pelé gjorde ett mål och spelade fram till två. Året efter tackade han nej till fortsatt landslagsspel. Pelé hade då gjort 77 mål/92 landskamper.

På klubbnivå representerade Pelé nästan hela karriären Santos. Anledningen till att han inte spelade i Europa var att vid den här tiden var det långt ifrån någon självklarhet att landets stjärnor flyttade till Europeiska storklubbar. 1960 var det nära att det mäktiga Real Madrid som då hade det kanske bästa klubblaget som någonsin existerat köpte Pelé. Att det ändå rann ut i sanden sägs ha berott på att de fotbollstokiga brasilianarna protesterade vilt mot en försäljning.

De sista åren i sin karriär tillbringade Pelé i New York Cosmos innan han la av 1977. Enligt officiell statistik hade Pelé då gjort 1281 mål/1363 matcher (0,94 mål/match). Endast överträffad av den nästan bortglömde Josef Bican (kommer skriva om honom senare).